CD's

Home

Photos

Links

Här samlar vi recensioner, artiklar och liknande. I dom fall då det går så länkar vi till källan.   Vi har struntat i att göra som de lite större artisterna/skivbolagen, det vill säga att här och där ta saker ur sitt sammanhang för att få oss själva att framstå i bättre dager. OK då, på ett ställe har vi gjort det. Länk till orginalskriften finns så om ni vill läsa hela så kan ni leta reda på det själva...

______________________________________________________________________________________

Artist: Trailerpark Idlers Titel: Death, Jail Or Hillbilly Music Årtal: 2010 CD Så var det dags för lite nytt från Trailerpark Idlers. Jag har väl aldrig tidigare fått ett så utförligt och roligt bakgrundsmaterial till hur en låt kan komma till, som i den medföljande presentationen till skivan. Där berättas om Morgan Hellmans barndomsgrannar i 70-årsåldern. I korta ordalag kan återges att grannarnas föräldrar varit prisbelönta för sin skötsel av gården på 30- och 40-talet, och barnen lovade att bevara gården intakt efter deras bortgång. De tog det så ordagrant att de varken lagade trasiga tegelpannor eller bytte fönster när det gick sönder. Och såväl gård som mark växte igen. När sedan skogsvaktaren kom med sitt arbetslag för att röja skog, åkte bössan fram. Det gav upphov till ”Shotgun waltz”, som även finns i annan tappning på Trailerparks första skiva. Vidare så uppges att även texterna till de övriga låtarna på cd:n bygger på verkliga händelser.  Annars känns soundet igen från tidigare Trailerpark-plattor; cajunstuket, som ofta återfinns mer eller mindre i ljudbilden hörs återigen tydligt i ”Smoke along the tracks”, MissLisaLees och Morgan Hellmans röster delar upp materialet sinsemellan, rytmen hålls igång utan trummor numera och instrumenteringen i övrigt känns igen från tidigare plattor.  Trailerpark Idlers är alltid ett jämnt och säkert kort, och införskaffar du Death, Jail Or Hillbilly Music så lär du knappast bli besviken den här gången heller. Georg Ryttman COUNTRYWOOD

Trailerpark Idlers – Ett skämt eller något unikt? Ja, ska jag vara helt ärlig så ställde jag mig den frågan för några år sedan, då första plattan från detta märkliga band dök upp. Idag, ett antal cd skivor senare så är svaret glasklart! Det är då inget skämt i alla fall. Jag har alltid tyckt att det är svårt att recensera musik. Mitt ursprung kommer från denwhiskydränkta gyttjepölen nedanför scenen, jag är således inte musiker, utan konsument av musik mm. Och för mig är det viktigast att musiken berör mig på något sätt, inte att som en del musiker gör när de recenserar, kritiserar instrumenthantering, om det är falskt eller inte osv.. Det finns mycket att ha överinseende med när hjärtat lyssnar!! Nåja, det var lite kuriosa om mig! Death, Jail or Hillybilly Music Trailerpark Idlers släppe nyligen en cd som de kallar för ”Death, Jail or Hillybilly Music! (läs mer om Trailerpark Idlers här: ttp://www.countrykanalen.se/wp/2010/05/trailerpark-idlers-death-jail-or-hillybilly-music/ ) Detta är utan tvekan den klart bästa cd som bandet gett ut hittills. Den berör, den är äkta, den är helt enkelt grymt bra! Trailerpark Idlers är ett av de få svenska band som vågar behålla det äldre soundet, som vågar sticka ut riktigt ordentligt. Som vågar enligt bandet själva föra oväsen.. Men något oväsen är det inte alls. Cd’n innehåller 12 spår av en blandad kompott lugna och snabba låtar. Miss Lisalee ska helt klart vara den som håller leadsången, uppbackad av lite kraftigare manliga röster. Miss Lisalee’s röst är helt enkelt underbar, henne ska jag krama om när jag får en chans. Den helt akustiska musiken känns enkel och billig, trots att den har det som behövs för att beröra dina känslor. Ska jag nämna några spår, så är ”Shotgun Waltz, The House in the Valley, Over in the Glory land”som gav mig gåshud” några av favoritspåren. Till nästa gång skulle jag önska att det följde med texter till låtarna, så jag kan följa med bättre. Vuxna män har fallit i gråt av bandets låtar, och jag hoppas att Trailerpark Idlers ger sig på en countrygospel med massor av körer och stämsång nästa gång. Läs mer på bandets hemsida! http://www.trailerparkidlers.se/ Som kryddan på moset, så kommer Trailerpark Idlers att kunna beskådas på Lida Countryfestival som går av stapeln inom kort.. Missa inte det! Dr. BullPer COUNTRYKANALEN

Intervju med TRAILERPARK IDLERS på COUNTRYWOOD

En fauna av fullkomligt obegriplig kreativitet och påhittighet! Trailerpark Idlers är ett av de märkliga band i vår svenska fauna av fullkomligt obegriplig kreativitet. Året 2007 startade denna märkliga följetong av liv och död, kärlek och svek, Gud och djävulen och en rad andra små ting som förmodligen är bättre förklarat genom att lyssna på de sånger Trailerpark Idlers framför på de 7 cd skivor som sett dagens ljus sedan begynnelsen. Om någon nu får för sig att supa in av det virrvarr som Trailerpark Idlers levererar så behöver man backa några steg, ja, liksom gå till botten av det onda eller det goda om man så säger. För det är likt en tv serie eller radioföljetong. Jag ska förklara lite kort, och startar vid den mörka tiden där barer och droger är det samlande ämnet, på cd skivan ”Unhappy hours at Joey’s bar” för att sedan, då baksmällan är som värst och ångesten sliter din kropp i bitar, söka sin tröst på det religösa planet. Att vi ”behöver mycket mer av Jesus än av rock ‘n roll” blir det slutliga budskapet efter att något gått fel, och du korsat den heliga floden och nu har Jesus vid din sida. Den cd-skivan heter ”The power of the lord will set us free… and we will be … Trailerpark Idlers. Men säg den frälsning som vara för evigt.. På nästa cd spårar det ur fullständigt med mord, nerbrända gårdar, raseri och vansinne + och en rad andra tokigheter.. Men varför berättar jag då det här? Jo, det kommer inom kort en ny episod från detta märkliga band Trailerpark Idlers. Och vad den episoden handlar om kan du läsa om här nedanför… /Per Gyllingberg Forts på COUNTRYKANALEN

COUNTRY av Jonas Öhman Ginza nr 5 - 2010 "Två-tre gånger om året känns det som att Trailerpark Idlers släpper en ny platta. Riktigt så är det inte, men sju album sen debuten har det blivit för de produktiva östgötarna. Albumen brukar ha ett tema, och ”Well that’s life... Or it was” behandlar släktfejder med inspiration hämtad från Johnny Paycheck. Ett allvarligt ämne som behandlas med skruvad svart humor a la Monty Python. Men låtarna står fint på egna ben, med melodier som erinrar om tidiga Carter Family i bjärt kontrast till de burleska texterna. Trailerpark Idlers är en homogen grupp som än en gång har hittat rätt, men pseudonymen LisaLee framstår alltmer som gruppens frontfigur, framför allt som solosångerska."

______________________________________________________________________________________

TRAILERPARK IDLERS PRATAR OM BARHÄNG, JESUS & MÖRDARBALLADER Trailerpark Idlers visar att det går alldeles utmärkt att göra själfull country även i Norrköping. Med nya plattan ”Well That’s Life... Or It Was” har man gått från frälsning till de mörkaste ballader. Nyligen släppte Trailerpark Idlers sin sjunde skiva med skitig, själfull och sjukt svängande country. Inget konstigt med det , tänker ni. Men om jag säger att det var sjunde skivan på bara tre år blir produktionstakten ruggigt imponerande. Hur kan ni få ur er skivor i en så rasande takt? - Vi har två produktiva låtskrivare, och när det finns låtar ska man ju ut med dom. Och det är ganska enkla produktionsmetoder, vi filar inte på låtarna så mycket, förklarar basisten Pentti Salmenranta eller Ben Dee som han väljer att kalla sig i countrysammanhang. Och det finns inga planer att dra ner på tempot. En ny skiva ligger i pipelinen och mer ska komma. - Vi planerar för fyra skivor i år, säger Jerker Andersson som spelar mandolin och dragspel. - När vi repade på nya skivan upptäckte jag att fem av sju låtar hade ordet ”hard” i titeln. Det kommer att bli en jävligt hård skiva, säger Morgan Hellman som sjunger och spelar gitarr. Åtminstone de två senaste skivorna har haft tydliga teman. På den förra mötte gruppen Jesus och bytte sin tidigare rumlande livsstil mot frälsning och botgöring. På den nya är det våld, mord och misär som gäller. - Det är väl det stora countryartister gör. Man måste göra en religiös skiva och en med mördarballader, säger Morgan. - Det är livets två stora teman, lägger  Miss LisaLee till. Hon delar sången med Morgan och spelar dessutom gitarr, banjo och autoharp. Har ni övergett Jesus nu? - Nej, för fan. Han kommer att göra storstilad comeback på nästnästa skiva... kanske, säger Morgan. Det var 2006 som Trailerpark Idlers bildades i samband med att Morgan flyttade ut på landet. Efter att ha bytt en basist ”vi kom på honom med att arbeta” och en trummis ”det var på grund av hans Ledin- och Jöbackskivor” fick man 2008 sin nuvarande sättning. Holland och Tyskland Trots att Trailerpark Idlers har högt renommé bland riktiga countryälskare har det riktiga genombrottet låtit vänta på sig. Fast musiken spelas en hel del på små radiostationer och faktiskt ganska mycket i Holland och Tyskland. - Om man tänker på Sverige är det en ganska liten scen och vi har inte varit så bra på att sälja in oss, säger Ben Dee. – Och sedan spelar vi inte dansbandscountry. Tittar man på exempelvis countryfestivalerna så är det väldigt tillrättalagt och man kör på säkra kort, och där passar inte vi in, säger Miss LisaLee. – Frågar man gemene man vad som är country svarar dom ofta pistoler och hatt, säger Ben Dee.  Hur tycker ni att man definierar country?  - Det handlar om brustna drömmar istället för drömmar, tycker Jerker. – Det är folkmusik i grunden. Det handlar om vanligt folks vardag, inspirerat av lycka och umbäranden ur verkliga livet. Alla vi i Trailerpark Idlers har livserfarenhet, det är väl ingen som kommer från någon skyddad värld, säger Miss LisaLee. Vilken typ av country spelar ni?   – Gangsta-country, vill jag nog säga om nån frågar, säger Miss LisaLee. – Parkbänkscountry, svarar Morgan. – Självmordscountry, säger Ben Dee. Det känns som att George Jones är en förebild? – Det är väl svårt att komma ifrån. Fast hans gamla basist Johnny Paycheck var strået vassare, menar Morgan. Framöver har Trailerpark Idlers bara en spelning inbokad för tillfället, i Stockholm i Juni, men de kommer gärna och lirar om någon frågar dom. – Vi är så jäkla lata så vi orkar inte hålla på att tjata på folk. Ska inte ni på tidningen ha nån personalfest eller nåt, undrar Morgan. Uppskattar Norrköpingsborna er musik? – Det tycker jag. Det kommer ju folk när vi spelar och det kommer även folk från andra städer, säger Miss LisaLee. Vad skiljer bra country från dålig? – Om du lyssnar på Jimmie Dale Gilmore och sen Garth Brooks, vem har attityden av dem? Vem har någon form av närvaro? Någon form av själ? Inte fan är det Garth Brooks, även om det är han som säljer skivorna, säger Morgan. Tobias Pettersson  NollElva Nr 4 - Maj 2010  NollTretton Nr 4 - Maj 2010

______________________________________________________________________________________

Artist: Trailerpark Idlers  Titel: Well, That´s Life…. Or It Was Bolag: Something Wicked (eget bolag)  Av: Lars Thell Betyg:    Det här är Östergötlands stolthet’s sjätte CD. Som vanligt har bandet teman på sina skivor. Denna gång drar de västerut och ett antal år tillbaka i tiden. Morgan hellman är songwritern på merparten av skivans spår. Första spåret ”A Ghost Of You” har Miss LisaLee som leadsinger och jag har i tidigare recensioner berömt hennes röst/sång och jag gör det igen. Tempot höjs ordentligt i ”The Jury, The Judge & The Pen” där Morgan är leadsinger. I Johnny Paycheck och Aubrey Mayhew´s ”The Johnsons Of Turkey Ridge” får vi en lite annorlunda version än den Johnny Paycheck gjorde. Tempot höjs igen i ”Burn My Own Farm Down”. Efter denna följer en lugn ballad ”Claim Back My Pride” en mycket tilltalande låt. Jag har också fastnat för ”Until The Devil Calls Me Home” som också är en lugn låt. Den följa av en lite snabbare låt ”You´d Better Run”, ett av skivans toppspår är ”The First Of December I Killed Virgil Hayes” en lite lugnare låt. Så höjs tempot igen i ”Any Minute Now”. Vi får lite cajunstuk i ”Ol’ Man Johnson”. Ännu en av skivans toppar är ”Burning Rage” en lite lugnare låt. Efter denna kommer en snabb låt med titeln ”Walkin’, Talkin´, Livin´ Hell” som följa av ännu en lugn låt med titeln ”Toolbox”. Sista spåret är också en lugn låt ”At The End Of The Line”. Trailerpark Idlers skiljer sig från mängden då de har ett alldeles eget sound med starka influenser från irländsk musik. Det är alltså inte strikt country men ett band som ändå är värda lyssnarens öron. För min del är det bara att vänta på nästa CD och se vad den har för tema. Till dess så kommer denna att snurra, åtminstone de låtar som jag fastnat för.   SCC-Nytt 18/3 - 2010

TRAILERPARK IDLERS - THE POWER OF THE LORD WILL SET US FREE, AND WE WILL BE... (Something Wicked) Swedish quartet are anything but idlers. Having only formed in 2006, Sweden’s Trailerpark Idlers have wasted no time in churning out album number five- their so-called ´religious´ release. Clearly a devout quartet, their country Christian release does not always toe the line of the committed Christian. Opener I wish I Was A Bit Like Jesus, seems to questions belief as opposed to support unquestioned commitment, however as their journey progresses towards The Old Testament Way it becomes increasingly clear that they are unquestioned in their faith. What is unclear though is whether the quartet decided to release a themed album or rather felt impassioned to express their beliefs in an open forum.   Regardless of which route it was, there is an authenticity about their wording. It is endearing to hear questioning of belief (I Hope Like Hell The Preacher’s Right) alongside the devotional dedications (I Turned To Jesus). However, there are flaws with the Trailerpark Idlers´ formula. Having gone the unpolished route, their sound occasionally sounds amateur with vocals competing as opposed to combining. Perhaps a reflection of communal Church singing, on record it is distracting. Yet when Miss Lisalee takes the lead as opposed to her male colleagues the bar is raised. The enchanting Hallelujuah  is sung with passion and conviction. Uninterrupted by her bandmates, Miss Lisalee displays unforgettable class. Trailerpark Idlers makes the common mistake of saving the best for last. Opinionated closer We Need A Whole Lot More Of Jesus And A Lot Less Rock n’ Roll to and fro questioning, with a simple Ben Dee Salmenranta vocal. THE POWER OF THE LORD WILL SET US FREE AND WE WILL BE… is a demonstration of a musically dexterous group torn between their varying religious convictions, who with a bit more polish, would really shine. JW / Maverick - The March Issue 2010

TRAILERPARK IDLERS Well, That's Life... Or It Was.   Sveriges flitigaste studiogäng ger sig nu på Western-genren där Morgan Hellman skrivit de flesta spåren. En gammal Paycheck-låt finns faktiskt också med, den där familjerna på Turkey Ridge trätar, "The Johnsons Of Turkey Ridge"". Någon traditionell westernromantik är det inte frågan om , det är mest nattsvart och påminner något i formen om spagettiwesterns, fast i musikform då. Soundet är rått och jordnära, gänget hanterar åtskilliga instrument och en steel är inklånad på några spår. Bäst sjunger Miss LisaLee som är högst njutbar i spår som "Claim Back My Pride" och "A Ghost Out Of You". Lars Kjellberg Kountry Korrall Nr 1 - 2010

Kountry Korral Nr 1 - 2010
 - Läsaromröstning 2009

________________________________________________________________________________

En doft av blod, svett och bourbon TRAILERPARK IDLERS Well That’s Life... Or It Was (Something Wicked) + + + + Nu släpper Trailerpark Idlers sin sjunde CD, "Well That’s Life... Or It Was". Som förra albumet var tematisk i sin lite bakfylleångande countryreligiositet, följer också denna platta en tematik, fast av ond bråd död, och triggerhappy romance. Miss LisaLees sång börjar närma sig gruppens signum, i lead såväl som i kör. Hennes både starka och känsliga röst kontrasterar mot Morgan Hellmans mera klassiskt krackelerade, lite stukade. Trots förlusten av trummis är musiken tätare, och Trailerpark vågar ta ut svängarna mer och mer. Ett fint exempel på det är dragspelet i Ol´Man Johnson och Tommy Erikssons pedalsteeltoner här och där. Sångerna doftar omisskännligt av bourbon, blod och svett. Exteriörerna utgörs av barer, vindpinad halvöken och tumbleweedbollars flykt. Materialet är eget, utom rambler-countryns mästare Johnny Paychecks The Johnsons of Turkey Ridge. I låtskrivandet går bandet från klarhet till klarhet. Bäst är ändå LisaLees Burn My Own Farm down och Hellmans The Jury, The Judge & The Pen. Nej, Trailerpark Idlers förnekar sig inte. "Well That’s Life... Or It Was" är deras bästa hittills, precis som vanligt.   Uffe Olsson / Folkbladet 10/2-2010

TRAILERPARK IDLERS Well That’s Life... Or It Was (Something Wicked) Betyg; 4/5 Denna förnämliga Norrköpingsgrupp gjorde fjolårets bästa svenska countryplatta. Uppföljaren, bandets sjunde CD på rätt få år, håller gott, den också. Ännu en temaplatta. Nu med mord, våld och bråk i fokus. En intressant kontrast till fjolårets frälsning med Jesus som räddaren. I vanlig ordning är det trallvänlig och folkinfluerad verandacountry med utstuderat tuffa låttitlar som; Burning Rage eller Burn My Own Farm Down. Miss LisaLees sång har kommit att bli en viktig bit i bandets sound som också lyfter fram Mogge Hellmans avgrundssorl från helvetet. Det här är desperat country från rännstenen som aldrig släpps in i Grand Ole Oprys fina salonger. Mycket riktigt kör de också låten The Johnsons Of Turkey Ridge av Johnny Paycheck, en av branschens mer oborstade rumlare. Synnerligen njutbart. Gunnar Hagberg - Norrköpings Tidningar 20/1 - 2010

Artist: Trailerpark Idlers Titel: Well, That’s Life … Or It Was Årtal: 2009 CD Senast jag hörde ifrån Trailerpark Idlers så var det med albumet Power Of The Lord Will Set Us Free, And We Will Be … Då var det andliga sånger på schemat – spirituals, men med senaste skivan Well, That’s Life … Or It Was så befinner vi oss mitt ute i vildaste västern, i laglöst land, bland torra strupar och hetlevrade cowboys. Och texterna handlar snarare om att skicka ut folk på själavandring än om att vårda deras oroliga andar. Eller vad sägs om ”The first of December I killed Virgil Hayes”? Vilken jag tycker är en av den här plattans skönaste spår, och på vilken man dessutom har lånat in Tommy Eriksson, från Don Redmon Band, på pedal steel. Eller den tempofyllda ”The jury, the judge & the pen”, om att hålla sig borta från lagen efter att mördat ortens mest inflytelserika man? Trailerpark Idlers är ett band som har funnit sig väl tillrätta i sin nisch. Deras produktioner är jämna och håller en god kvalitet; det är gammal hederlig hästjazz med zydeco-inslag emellanåt, vilka Jerker Anderssons dragspel då förtydligar. Ett exempel på en sådan låt är ”Ol’ man Johnson”, men det ska också sägas att det inte är så många zydeco-låtar på den här cd:n. Den enda covern på skivan är en fin version av Johnny Paychecks  ”The Johnsons of Turkey Ridge och vill du dansa logdans så går det bra till ”Burn my own farm down”. Det har dock skett en förändring i gruppen konstellation: trummisen Magnus Larsson har lämnat bandet och man har helt sonika bestämt sig för att framöver fortsätta utan att ersätta honom. Och under tillagning är Trailerpark Idlers åttonde album Death, Jail Or Hillbilly Music, som är tänkt att komma ut i mars. Har ni inte fått nog av bandet till dess så kan jag glädja er med att dokumentärfilmen  Trailerpark Idlers –For A Fistfull Of Change är planerad att ha premiär under 2010. Georg Ryttman Countrywood

Recension Trailpark Idlers Well, That's life... Or it was En ny Trailerpark Idlers platta har kommit, nummer 7 i ordningen. Omslaget är i retrostuk, i vanlig ordning, och det är cowboys som skjuter på varann.   Skivan har temat våld och allmänt elände läser jag, man har tappat trummisen sedan sist. Näst intill bara eget material; 13 egna låtar och en cover.   A ghost out of you heter första låten och det funkar bra utan trummis eftersom det är en lugnare låt. Miss LisaLee gör sången kanonbra och refrängen har en pålagd vacker överdubbning. Det är stämnningfullt och mycket träffsäkert, ingen går oberörd. För att dra en tafflig liknelse så gjorde Johnny Cash samma stunt; avskalat sound fast med mycket träffsäker vokal insats.   Nästa låt blir motsatsen lite grann, The jury, the judge & the pen heter den. Nu blir det upptempo och man kompenserar trummor med lite allmänt osofistikerat ranglande på instrumenten och den eninente låtskrivaren Morgan på sång. Visserligen sjunger Miss Lisalee med på refrängen men man kan inte annat än reflektera över hur duktig Miss Lisalee är och fundera om inte taktiken på just denna låt är ur spår, hur vass refräng den än har...   Jag kan inte annat än att tjuvkika på att Miss Lisalee gjort ett par låtar och hoppar raskt till låt 4; Burn my own farm down! Ahh, sådärja! Hästjazz och Miss Lisalee på vokaliteterna - ja det är som dag och natt faktiskt. Nu har man skrivit att man inte har en trummis med men man har faktiskt lite inklämda vispar på en virvel för det mesta, typ...   Låt 5 - Wow Miss Lisalee går på knock! Claim back my pride - Skivans höjdpunkt kan jag konstatera utan att ens lyssna vidare. Makalöst bra, mjukt och förbannat stämningsfullt. Högsta betyg! Morgan gör fantastiska låtar.   Låt 12 heter Walkin, talkin, living hell - mer trevlig hästjazz med Lisalee. Kanonbra refräng, och en ganska hög stämma men det funkar perfekt! Kanontrevligt.   Låt nummer 14 var den andra låten skriven av Lisalee. Hon gör det hon gör bäst, avskalat till bara en gitarr uppassat med slagkraftig vokal begåvning. Ett munspel kommer in och gör ett soloparti, inte så duktigt spelat kanske men mycket passande på låten.   That's it, det är samma visa som sist; Miss Lisalee är såpass bra att allt annat blir blekt. För att vara den 7e skivan så tyckar jag att det är dags att vässa instrumenttekniken. Trummis kan man vara utan men skall man spela upptempo så kanske det är dags att spela tekniskt bättre och kanske släpa på en contrabas. Hm, det är mycket fina låtar man skrivit, i vanlig ordning. Nä, köp och lyssna på fantastiska Miss Lisalee!!!   Plattan finns att beställa här i butiken.   Björn Hellman - Countrykanalen

________________________________________________________________________________

TRAILERPARK IDLERS - THE POWER OF THE LORD WILL SET US FREE AND WE WILL BE ...TRAILERPARK IDLERS     De liedjes die het Zweedse kwintet ‘Trailerpark Idlers’ op hun nieuwste cd brengen doen op het eerste zicht vermoeden dat we met een stel gereformeerde katholieken te maken hebben of rotsvast in de gelukzaligheid gelovende getuigen van Jehovah. Elke song gaat namelijk over Jezus of over de hemel, het hiernamaals of de bijbel. Hoe zou u anders de volgende songtitels interpreteren: “I Wish I Was A Bit Like Jesus”, “Have You Seen Jesus Lately”, “I’m Not Quite Ready For You Jesus”, “I Turned To Jesus”, “I Got Jesus On My Side” en ‘We Need A Whole Lot More Of Jesus And A Lot Less Rock’N’Roll”. Dan hebben we het nog even niet gehad over “I’ve Heard Of A Place Up In Heaven”, “The Old Testament Way” en “Halleluh”. Toch denken we dat “The Power Of the Lord Will Set Us Free And We Will Be …Trailerpark Idlers” eerder als een grappig conceptalbum dient te worden gezien waarin singer-songwriter en frontman Morgan Hellman zich eens helemaal heeft kunnen laten gaan. Bassiste Lisa Palm (aka Miss LisaLee) zorgt op haast elk nummer voor stuwende, zeer Southern American-klinkende backing vocals en ze nam ook het songschrijverschap van 3 nummers voor haar rekening. Muzikaal krijgen we een mix van country en folk voorgeschoteld, iets wat je als neutrale muziekfan eigenlijk niet uit Scandinavië afkomstig zou verwachten. Maar de wonderen zijn de wereld nog niet uit. ‘Trailerpark Idlers’ werd in de herfst van 2006 opgericht in de buurt van het Zweedse Söderkoping en bracht een eerste ep uit met zes nummers begin 2007. Enkele maanden nadien volgde al een eerste full-cd “A Moment Of Delirium And Despair” waarna nog enkele albums werden opgenomen en hun beroemdheid zich langzaam maar zeker over de Zweedse landsgrenzen heen begon te verspreiden. Deze religieuze uitstap met voornamelijk zelfgeschreven gospelsongs moet wellicht als een uit de hand gelopen grap gezien worden maar brengt deze formatie wel nadrukkelijk in de spotlights van de buitenlandse pers. Ze kondigen op hun website aan dat het volgende project een coverplaat met allemaal liedjes van Jim Reeves zal worden. Fun is alleszins gegarandeerd als je dit vijftal over de vloer krijgt maar of we in de Benelux voor dit genre overstag zullen gaan valt volgens ons tot nader order toch wel wat te betwijfelen.  Amen. (valsam) “Trailerpark Idlers are on this album acting as 21st century divine priests, bringing their holy message in self penned folk and country influenced gospel songs. A clear twist of fun and a high dosage of entertainment are guaranteed, ensuring a ‘hell’ of a good time for their audience.” – www.rootstime.be   http://www.rootstime.be/

Trailerpark Idlers Opgeslagen in: RECENSIES — John Gjaltema @ 22:21    Artiesten uit Scandinavië zijn meesters in het kopiëren. Meer dan eens hebben ze ons compleet verrast met platen die uit een ander tijdperk leken te komen. Prachtige westcoastprodukties of knappe altcountry, het lijkt wel of die bands uit Zweden, Noorwegen, Finland en Denemarken altijd alles goed doen. Hoe zit dat met deTrailerpark Idlers? The Power Of The Lord Will Set Us Free And We Will Be… Trailerpark Idlers(Something Wicked) is de zesde cd in drie jaar van deze Zweedse band. Een hoge productie en dat verraadt al een beetje de instelling van Trailerpark Idlers. Dit is namelijk het soort country zoals dat sinds de jaren tachtig gespeeld wordt door garagerockers. Dat het af en toe een beetje rammelt, vergroot slechts het plezier. Maar niet te snel conclusies trekken nu. Sommige nummers klinken alsof we een tent revival bezoeken, zo’n kerkdienst in een tent in het zuiden van Amerika ergens in de jaren dertig of zo. I’m Not Quite Ready For You Jesus zou hebben gepast op Sweetheart Of The Rodeo van The Byrds, terwijl The Old Testament Way doet denken aan het werk van The Schramms. Afgesloten wordt met We Need A Whole Lot More Of Jesus And A Lot Less Rock ‘N’ Roll. Pure gospel is dit niet, maar dat had u al begrepen. ALTCOUNTRY.NE

Trailerpark Idlers Thepower of the lord will set us free and we will be… Something wicked    Trailerpark Idlers är ett flitigt musicerande countryband från östgötaslätten, nu inne på sjätte albumet. Temat för skivorna varierar, nu har de valt att gå på djupet, rannsaka sig själva och rikta sig upp mot skyn, där Gud väntar. De beskriver själva, lite ironiskt, hur barernas festande inte är nog, hur de rentav suktar efter kyrkans nattvardsvin efter stängningsdags. Men då träder Gud in och förbarmar sig över dem genom dessa sångers skapelse.   Trots att skivan är ny med färska låtar får jag en hemtrevligt inlyssnad känsla redan vid första öronträffen. Äkta, hederligt gammeldags country med odiskreta bluegrassflirtar och mycket ”halleluja”. Musiken knyts samman i mörker och ljus. Typisk ljudlig bild av människans synd inför högre makter. Manlig och kvinnlig röst konkurrerar om uppmärksamheten och jag faller mest för den manliga, som hamnar i samma attraktiva skugga som Johnny Cash. Den kvinnliga stämsången är välbalanserad, lite som Cashs fru June Carter eller Calaisa. Men balanserar inte lika väl med mitt sinnelag. Jag drabbas av kvinnlig hysteri när den träder in, framförallt när den kryddas med joddlande. Bättre känns det däremot när manligt och kvinnligt låter bli att samsas i samma låt och när vemodet får vara just vemod. I avslutandeWe need a whole lote more of Jesus… får jag illusioner av Bruce Springsteen. Stämningsfullt. Mathilda Dahlgren http://www.groove.se/site/recension.asp?recId=3968&mediumId=1

“The Power Of The Lord Will Set Us Free and we will be....Trailerpark Idlers” isn’t the name of the band like“And You Will Know Us By Trail Of Dead” or however that goes. Bible bashing Sunday morning brimstone coming down or just interpretations? It’s hard to tell but by the time you get to “We Need a Lot More of Jesus and A Lot less Rock’n’Roll” the outcome is more obvious. The gospelness can be taken with a pinch of salt, a rattle of the beads or however you get your faith jollies. Or not. What I’m trying to say is that, even if you’re not a god botherer these folks definitely have their moments of are they/aren’t they. And blow up quite a head of steam in the process. A fun combo then whose next project is a Jim Reeves covers album. I’d love to hear them do an Amy Allison song. NEXT BIG THING

____________________________________________________________________________________________

Artist: Trailerpark Idlers Titel: The Power Of The Lord Will Set Us Free And We Will Be... Bolag: Something Wicked (eget bolag) Av: Lars Thell Medlemmarna i Trailerpark Idlers lär inte ha några fritidsproblem då de levererar nya CD-skivor på löpande band. Denna deras senaste har ett religiöst tema, så kallade sacred songs. Det mesta av materialet har skrivits av Morgan Hellman, men även Lisa Palm har också skrivit några sånger plus ett par välkända sacred songs. Stilen är annars ungefärligt som bandets tidigare med influenser från såväl country, bluegrass och irländsk musik. Första spåret är en snabb låt med titeln ”I Wish I Was A Bit Like Jesus”. Denna följs av ”To Cross The Mighty River” som är en av mina favoriter på CD'n, en svängig låt i Carter Familystil med fin harmonysång av Miss Lisa Lee. I ”I'll Fly Away” får vi njuta av Miss Lisa Lee's ljuva stämma. Hon framför också ”Something must Be Wrong”, som hon har skrivit, liksom ”Have You Seen Jesus Lately”. Mellan dessa bjuder Morgan oss på sin ”I Hope Like Hell The Preacher's Right”, vilken titel på en bra sång. ”I Turned To Jesus” är ett av toppspåren på CD'n. Som avslutning bjuds vi på Wayne Raney's ”We Need A Whole Lot More Of Jesus And A Lot Less Rock'n'Roll” som Morgan gör mycket bra, här har man fått med en tramporgel i kompet, kul. Nu är det bara att vänta på nästa utgåva från bandet och se vad det har för tema. Tidigare har det varit Honky-Tonk, barer och kärlek i höstackar. Vad blir det härnäst? Jag väntar med spänning och låter denna och bandets tidigare snurra i spelaren så länge. Lars Thell, SCC-Nytt Nr2 -2009

TRAILERPARK IDLERS ”The Power Of The Lord Will Set Us Free And We Will Be... Trailerpark Idlers från Norrköping fortsätter att producera sig och rycker starkt framåt inom svensk country. Den här gången ger dom sig på ett så knepigt ämne som countrygospel och övertygar mer än någonsin med en intressant blandning av ironi och allvar. På reklambladet presenterar de plattan enligt nedan: Detta är vad som hände... Olyckliga timmen var över och Joey's Bar stängde för kvällen. Vi förpassades ut i kylan av en brysk bartender, vi frös och var långt ifrån otörstiga. Då, snett över gatan, såg vi ett ljussken i fönstret på ”The Holy Church of Shepherd Job”. Nattvarden, tänkte vi... två... nej, tre, kanske till och med fem flaskor friskt och stärkande nattvardsvin väntade med säkerhet på oss... Vi kände oss som de fyra vise männen och den upplysta kvinnan när vi, ledda av ljuset, korsade gatan. Beslutsamma, om än något vingliga steg ledde oss fram till kyrkporten. Till vår glädje fann vi den öppen, men till vår oerhörda sorg fann vi skåpet med den hägrande nattvardsdrycken låst. Tänk er vår bestörtning, vår förtvivlan... Vi såg ingen annan råd än att vända oss till Herren med en bön om lindring från vår omänskliga plåga... Genom sin nåd gav han oss dessa sånger vi nu förmedlar till er.... Låtarna är garanterat av den gamla hårdkokta sorten och de flesta är skrivna av gänget själva. Två är gamla klassiker från down south. ”I'll fly away” från 30-talet och Albert Brumley samt ”We need a whole lot more of Jesus and a lot less rock'n'roll” från 50-talet och Wayne Raney. Gänget består för övrigt av Magnus Larsson på trummor, Ben Dee Salmenranta på bas, Jerker Andersson 8 & 12 strängad mandolin, Morgan Hellman på sång, gitarr, dobro och banjo samt inte minst Miss Lisa Lee på imponerande sång, gitarr, autoharp och mungiga. Alldeles speciellt fäste jag mig vid ”I wish I was a bit like Jesus”, ”To cross the mighty river”, ”Something must be wrong”, I'm not quite ready for you Jesus” och ”The old testament way”. Mycket speciell var Wayne Raney låten med komp från en sådan där gammal tramporgel vi hade i folkskolan på 50-talet. Det är inte ofta jag fattar tycke för countrygospellåtar men detta var övertygande! LARS KJELLBERG – Kountry Korral Nr:2 - 2009

Trailerpark Idlers – The Power Of The Lord Will Set Us Free Från Söderköping kommer gruppen och det är Cd nummer sex, tror jag. Deras country har alltid varit mer buller än soft och jag har fått för mig att han/hon därnere är en mer trogen lyssnare än han/hon däruppe. Men så gör gruppen här en CD med religöst färgade sånger, alla utom två är orginal. Dock bullrar det fortfarande, Trailerpark Idlers påminner om en australiensisk ”långcountryrock” –grupp (kommer ni ihåg perioden vid 80-talets mitt?), vars namn jag inte minns. Men där skenade också allt, en del var i otakt, men övertygelsen var det inget fel på. Samma med Trailerpark Idlers, så övertygande att man börjar undra om det verkligen går att göra sådana här texter och framföra dom med denna hällebergstyngd utan att själv vara bekännande kristen? Så är nog inte fallet, titlar som I Turned to Jesus och I’ve Heard of a Place up in Heaven till trots, när sista spåret hörs faller bitarna på plats. We Need a Whole Lot More of Jesus and A Lot Less Rock’n´Roll är perfekt att gömma sig bakom. Samtidigt, att hitta Wayne Raneys låt och göra en cover på den vittnar om att Trailerpark Idlers kan det här med country. Frank Östergren / HiFi & Musik Nr:6 - Juni 2009

Artist: Trailerpark Idlers Titel:The Power Of The Lord Will Set Us Free, And We Will Be … Årtal: 2009 CD Den här gruppen är väldigt produktiv med cd-utgivningen, och skriver nya låtar på löpande band. Det är dock alltid lika trevligt att ta del av deras material. The Power Of The Lord Will Set Us Free, And We Will Be … puh! – är inget undantag. Skivan har spirituals som tema, vilket inte bara genomsyrar texterna, utan även har format sångerna. Känslan av traditionella spirituals infinner sig, utan att det känns mossigt och tröttsamt. Trailerpark Idlers fick ett extra lyft i och med förra plattan Unhappy Hour At Joey’s Bar, då Miss LisaLee komplementerade Morgan Hellman på sång. Och den känslan håller i sig även på deras nya album. Inte minst för att visa Frälsningsarmén hur andliga sånger ska framföras. Samtliga spår är komponerade av Trailerpark Idlers medlemmar, utom ”I’ll fly away”, skriven av Albert E. Bromley, och ”We need a whole lot more of Jesus and a lot less rock n’ roll”, skriven av Wayne Raney”, vilken bland annat har spelats in av Linda Ronstadt och Skeeter Davis. När man hör The Power Of The Lord … så är det nästan svårt att bärga sig tills man kommer dit upp, eller ner! Kanske väntar jag ett tag till ändå och njuter av skivan istället. Himlen kan vänta! Georg Ryttman COUNTRYWOOD

 

Foto: Michael Svensson  michael.svensson@nt.se Budskapet kan inte bli klarare Det är naturligtvis helt i sin ordning att medlemmarna i Trailerpark Idlers poserar på kyrktrappan på bilden här intill. Det religiösa temat rusar likt en löpeld genom den nya plattan, snärtigt kallad The power of the Lord will set us free, and we will be...Trailerpark Idlers. - Men det skulle ha varit framför en gammal träkyrka ute på landet, knotar basisten Ben Dee Salmenranta. Det hade varit rätt miljö och tradition för vår musik. Trailerpark Idlers är ett av traktens flitigaste band med sex plattor inom loppet av två och ett halvt år. Aningen motsägelsefullt med tanke på bandnamnet; lodande latkorvar på en sunkig trailerpark dit den amerikanska drömmen aldrig hittade fram. - Det är väl inget, säger sångaren och låtskrivaren Morgan Hellman. George Jones spelade in åtta skivor 1965. Alla åtta håller rätt hög klass dessutom. Och George Jones tror på Gud. Eller om han ÄR Gud. Vi siktar i alla fall på nio plattor under 2010. Rena rama söndagsskolan Om den vanligaste svenska bilden av countrymusik är glitter och glam i Nashvilles drömfabrik, Jill Johnson och Kicki Danielsson samt polerade Dolly Parton-covers, representerar Trailerpark Idlers den "andra sidan". Brusten kärlek, ett liv i armod, sönderhängda bardiskar och ett gott öga till den äkta och jordiga countrymusikens stolta traditioner. Namn som Carter Family, Louvin Brothers och, givetvis, den ouppnåelige Hank Williams. - På något sätt återkommer jag alltid till Hank Williams, säger Morgan Hellman. Inte minst nu när låtarna handlar om Jesus. På mer än hälften av låtarna på Hanks trippel som kom nyligen är det rena hallelujaläget. Men jag vet inte hur övertygad han var i sin religion egentligen. Till och med Jerry Lee Lewis har ju hävdat att han är djupt troende. Och en tokdåre av Guds nåde som Johnny Paycheck har spelat in religiösa låtar. - Alla stora countryartister har gjort det, konstaterar Ben Dee Salmenranta och nickar instämmande. Numera alltså också Trailerpark Idlers. Nya plattan (släpps på långfredagen i oberoende butiker typ Vaxkupan) innehåller låtar som I wish I was a bit like Jesus, Have you seen Jesus lately, I´ve heard of a place up in heaven och I got Jesus on my side. Budskapet kan knappast missförstås. Rena rama söndagsskolan. Knivskarp kontrast - Temat är mer sökande än uttalat religiöst, säger Ben Dee Salmenranta. Själv har jag gått ur kyrkan. Men det betyder inte att jag inte är troende. Nån sorts barnatro finns kvar i botten. Jag är för feg för att bli ateist. - Nästa gång gör vi en platta med låtar om mord, säger Morgan Hellman. Bland alla egna låtar på plattan finns också en innerlig version av Albert E Brumleys gamla I´ll fly away som såg en ny vår i samband med bröderna Coens film O brother, where art thou? från 2000. Trailerparks Miss LisaLee sjunger och stämsången för obevekligen lyssnaren aningen närmare Jesus för några laddade minuter. - En gammal favorit, som hon själv uttrycker det. En knivskarp kontrast till exempelvis Jill Johnsons sätt att tolka country. - Hon är skicklig, menar Miss LisaLee, men kittlar inte direkt själen. Ben Dee Salmenranta tar upp tråden: - Det är vår mission att föra fram den här musiken och ställa den mot den sortens country. A mission from God, som bröderna Blues hade sagt det. Fredagen den 24 april spelar Trailerpark Idlers på Black Horn i Norrköping. Som förband till betydligt rockigare, bullrigare och mer elektrifierade The Quireboys. - Ja, jag har hört att de använder elgitarrer, säger Ben Dee Salmenranta. En svaghet. Man måste våga visa sina muskler. Gunnar Hagberg 011-200 328 gunnar.hagberg@nt.se Norrköpings Tidningar 8/4-2009

___________________________________________________________________________________________

Trailerpark Idlers The power of the lord will set us free and we will be.... Recension Trailpark Idlers The power of the lord will set us free and we will be.... Denna skiva har en kyrka och ett kors på framsidan - temat är kristendom, amerikansk kristendom. Först gissade jag på ett potpurri med nidvisor, hehe, men nä det är ett tema i kristendom. Många utövare av americana/folk music är kristna så temat är genialt. 13 låtar serveras, nästan uteslutande eget material. Det hela börjar med lite svajjig lapsteel i en upptempolåt, sångaren sjunger lite torrt om hur illa "anger management" han har och sen kommer en helmysig kvinnlig kör in på refrängen. Solopartiet är riktigt lyckat med en mandolin och en lapsteel som svarar! Sen fortsätter det ganska snarlikt - "To cross the mighty river" - en självömkanslåt där sångaren strävt tar sig fram till refrängen där en makalöst bra kvinnlig kör tar vid!!! Vilka fina stämmor, solopartiet med en mandolin och den kvinnliga kören kan man lyssna på hur mycket som helst. Den manliga stämman gör sitt men jag börjar börjar misstänka att en kvinnlig stämma gör sig bättre i temat. Nu var det ett tag sen jag lyssnade på förra skivan men det känns som att Miss LisaLee, som det står på konvolutet, gör ett fantastiskt bra jobb med alla körpålägg. Undrar om det kommer nån låt med henne som frontfigur? Och det gör redan på nästa låt, "I'll fly away"... Detta är en gammal gospel som sjungits hög och lågt, från tvserier till skolkörer men Miss LisaLee fixar det minst lika bra i sin version, efter omständigheterna en fantastiskt bra version tilltrots ett ganska sunkigt dobrosolo (men mandolinen räddade partiet). Redan nu vill jag höra mer av LisaLee och det får jag; "Something must be wrong", om jag kan läsa det finstilta har hon gjort denna själv. Vilken bra låt, jag kan redan säga nu att det är en nominering från min sida till årets bästa låt! Dessutom har man klämt in fiolen nu och det passar perfekt. I ärlighetens namn hoppade jag över till nästa LisaLee-låt; "Have you seen jesus lately", inte lika mäktig som den förra men en mycket stark refräng, till och med lite jodel och tempoökning på slutet - kul! Nästa LisaLee är "I'm not quite ready for you jesus", nu har man gjort en rak 4/4 låt vilket bryter av. "Halleluh" - ja den heter inte ja på slutet hur mycket man än vill... Det är en egenskiven av LisaLee, listig och avig som gör att hennes stämmor kommer fram bra. Det är en sak att sjunga stämmor pang på och det är en sak att bygga upp dem - dessutom känns det som hon klämmer i lite mer i denna vilket gör det lite mer dynamisk. Jaha, skivan avslutar med en låt där man spelar kyrkorgel, fyndigt. Det som jag funderar på nu är (efter att ha blängt på några av deras klipp på youtube) hur de löser alla stämmor live?? Man lär väl hyra in en drös körkvinnor, men i sanningens namn gör det mig inget :) Ja denna skiva är ett bra studioalster och det hela är Miss LisaLee's förstjänst! Hon tog över plattan totalt, man vill bara höra mer av henne och dessutom behöver hon inte alla fantastiska pålägg, lyssna på "Something must be wrong" bara!!! Hehe, mitt tips är givetvis att fokusera på henne i fortsättningen för hon är en guldklimp. /Björn Hellman http://www.svenskacountryartister.com/artiklar/rec_trailerparkidlers2/

MÅNADENS COUNTRY-FAVORIT  2009-03 TRAILERPARK IDLERS The Power Of The Lord Will Set Us Free And We Will Be.... Gammal skön oldtimey-country-musik av hög klass. Nästan alla sköna låtar har gängets medlemmar själva snickrat ihop. Härliga låtar som framförs på bästa sätt, så mjukt och fint att man önskar att popbanden skulle lyssna och lära några sekunder på dylikt. Å du, de e ett svenskt band! Östgötar mest tror jag.  http://musik.vingar.se/skivfavorit-2009.htm

Gunnar Hagbergs trivselblogg .....  Nu till någonting roligare. Mycket roligare. I ett mail berättar den sköna countrycombon Trailerpark Idlers om sin nya platta. Fortsatt hög utgivningstakt med andra ord. För säkerhets skull skickar de med ett par smakprov från kommande cd:n The power of the Lord will set us free, and we will be...Trailerpark Idlers (exemplarisk titel för övrigt) och både I´ll fly away och I´ve heard of a place up in heaven väcker ett slumrande intresse till liv. Det låter vansinnigt bra. Trailerpark Idlers är just nu mitt favoritband. Den 24 april spelar de dessutom på Blackhorn i några av Norrköpings bortglömda industrikvarter. Får ej missas. Och därmed är vi redo att knyta ihop det här: I fråga om Trailerpark Idlers får man mycket, oerhört mycket, för pengarna. http://www.nt.se/bloggar/bloggentry.aspx?blogg=137372&entry=4944386 Trailerpark Idlershar producerat ny musik som skulle kunna få Miss Li att bli grön av avund. Fyra album och en EP har det blivit sen början på förra året. På "Unhappy Hour At Joey's Barvisar de nästan lika mycket släktskap med Irländsk folkmusik som med Amerikansk country, detta sagt som ett konstaterande inte en anmärkning. Det svänger skönt, texterna känns ärliga, och liknelser med Carter Family ligger nära till hands. Bara det att de lånar plattans enda cover från Loretta Lynn ger dem ett extra plus i kanten. Jonas Öhman Kountry Korral nr 4 - 2008 jonas.ohman@live.se TRAILER PARK Från de djupa Sörmlandskogarna och restaurang Skottvångs gruva. 21 sept 2008. Toppkvalitet Ett band från Norrköpingstrakten som kallar sig Trailerpark Idlers står på scenen. Dom kallar sin musik för högljudd akustisk självömkanscountry. Skit samma vad dom kallar det för. Fint var det i alla fall. Egna låtar och eget arr. I min mening toppkvalitet. Mycket skickliga på sina instrument som förutom de klassiska gurorna även innefattade mandolin, durspel och cittra. Samt att enda tjej, miss Lisalee, hade en lite hes pipa som verkligen passade in i repertoaren. Övriga medlemmar: Magnus Larsson, Ben Dee Salmenranta, Jerker Andersson och Morgan Hellman. Och så var dom amatörer hela bunten. Otroligt. Bruno Elf DALARNAS COUNTRY MUSIC CLUB http://web.telia.com/~u56510441/ TRAILERPARK IDLERS - Unhappy Hour At Joey's Bar CD - 14/12 - 2008   This album is a very good album with splendid good songs and very good back to the roots music. The album started with a very strong song which have a nice upbeat tempo and the lyrics are good to of this track. You find in the other tracks this upbeat tempo always back. When you listen to track no 4 "Mama Said Hell is A Honky Tonk" I feel a nice Cajun style woven in this song. Every track on this album tells the listeners a different stories about life in general.  Track no 6 "Ocean Blue Eyes" I find a very awesome and beautiful song and the nice acordion as the instrumental part in between is musical very good and in track number 7 "Gold In The Mountain" you can hear the nice play of the spoons and acordion. Track no 8 "There's Nothing Like A Barstool" is a beautiful song which you can use in a film about the old west where a lonesome cowboy is sitting in a saloon waiting for is love who never did come marvelous bluesy song. Track no 9 "Won't Be Long" bring you back of the days of A.P.carter and his family a very good bluegrass song. Track no 10 "A Brand New Way To Fuck With My Mind" nice song a littlebit rock and roll in it. Track 11 "Miss Heather Leaves A Long Track" is another nice good blues with a nice instrumental passage of the mandolin in it. Track no 12 "I'm A Getting Ready To Go" you hear another song in luisiana style with the acordion as the leading instrument you taste again the cajun and zydeco style in this song.    This This whole  album is been made with very good musicians who knows what good music is and I hope they will made in the future more of these good albums and the vocals are perfect too. This whole album is like a river than streaming calm and for you know it your are sitting in a rapid stream of this musical river.The leading vocal of LisaLee is perfect a very beautiful and sweet voice and the vocal voice of Morgan is a nice rough contrast with the sweet voice of LisaLee .  For me is the use of the old instruments like I'm back in the old days of the country and western music. It's a very good album for listen too and when you have a summer party sitting by a campfire you canuse this cd to make the party complete.   Your friend Rudy "Country Eagle" Minnaert Radio Terneuzen FM Sportparklaan 7 4553 BL  Philippine Holland http://www.terneuzenfm.nl/   Tunn publik såg Trailerpark Idlers Trailerpark Idlers Black Horn 17/10-2008 När det snackas country i vårt avlånga land kan Lasse Stefanz nämnas i samma andetag som Johnny Cash. Country som country. Det är lite som att "rockers" likt Takida skulle ha något gemensamt med ett band som Motörhead. Det är ofta ljusår mellan artister inom samma musikstil och när det gäller genrer inom country är det inget undantag. Den kommersiella vågen av amerikansk country har de senaste åren bjudit på slemmiga storsäljare som Garth Brooks och Tim McGraw. Den tuffaste countryn hittas dock inte i Statoils eller OK:s skivställ, utan snarare i dammiga reabackar på närmsta loppis. Hank Williams III och Waylon Jennings är exempel på country av ett annat snitt. Fem plattor Där utgörs stommen i stället av krossade drömmar i trasiga husvagnshem och laster i alla dess former. Och just Outlaw country är den genre som kanske passar bäst in på effektiva Trailerpark Idlers som släppt hela fem plattor sedan starten 2006. Gjorde sitt bästa Fredagens spelning på Black Horn kickades igång inför en tunnsådd skara. Förutom kvarsläntrade afterworkbesökare och ett gäng hängivna fans var det ekande tomt i den stora lokalen. Men trots det gjorde Trailerpark Idlers hjärtskärande toner sitt bästa för att förflytta oss till en gudsförgäten håla någonstans i djupaste södern. Bandet frammanades av orkesterns härförare Morgan Hellman på gitarr och sång och ackompanjerandes av bas, trummor och vemodig mandolin och inte minst själfull sång från Miss LisaLee. Även om referenserna emellanåt var tydliga har bandet ändå lyckats hitta ett eget uttryck. Trailerpark Idlers lirade nästan uteslutande egna låtar, alla spetsade med en smula rock?n?roll och en förnimmelse av irländsk rock i stil med The Pogues. Och det som blev tröttsamt under kvällen var inte bandets dubbla set, utan den synd och skam att publiken inte blev mycket större. Pär Jonsson / Norrköpings Tidningar http://nt.se/noje/artikel.aspx?articleid=4358430

Artist: Trailerpark Idlers Titel: Unhappy Hour At Joey’s Bar 2008 CD Så har då Trailerpark Idlers uppföljare till The Jim Beam Shuffle släppts, inspelad i den egna studion The Forge. Och precis som på föregångaren så har samtliga låtar, utom en – Loretta Lynns ”I’m A Gettin’ Ready To Go” – skrivits av Morgan C. Hellman. Trailerpark Idlers har heller inte frångått sitt sound, med starka zydeco-influenser och instrument som mandolin, dobro, banjo, tvättbreda och skedar. En nyhet är att gruppen har fått tillökning av Miss Lisalee på sång, gitarr, autoharpa och cittra. Hennes sånginsatser är ett trevligt komplement till Morgans lite nasala och något småsömniga (ur positiv bemärkelse) dito. Miss Lisalee bjuder även på lite joddel i bakgrunden, till ”Won’t be long”. På skivan ryms öldrickarvänliga låtar som den skönt gungande ”There’s nothing like a barstol” och ”The same damned dream”, sida vid sida med svängiga alster som ”Mama said that hell is a honky tonk”. Materialet är rytmiskt, varierat och personligt. Låtarna är starka och det finns en väldig glädje i Trailerpark Idlers musik. Georg Ryttman www.countrywood.se

Unhappy Hour At Joey´s Bar - Trailerpark Idlers Recension - Björn Hellman 2008 Omslaget visar en bild på en sliten, supande och djuptänkande kvinna. En bild som osar lite 50 tal, retro-romantik kan man säga. Plattan heter "Unhappy hour" och gissningsvis har kvinnan på bilden riktigt totalt kört fast i den timmen. Bilden ger sken av blodrött, gipsvitt och kolsvart i en vacker kombination. Utan att veta vad som finns i albumet skulle man lätt kunna placera ett 50s-stukat bluesband eller rockband däri... Det är populärt idag med hela paketet i skivproduktioner så förväntningarna blir att soundet är "gammalt" på något sätt. Cd-spelaren glufsade i sig plastbiten och surrade fram 15 låtar på displayen. En snabb titt i konvolutet säger att allt är egenskrivet utom en låt, en Loretta Lynn som heter "I'm a gettin' ready to go". Ur högtalarna kommer inte alls ett gammalt sound utan ett modernt, men det är absolut inget fel på soundet, jag blev bara snopen. Den är inspelad i en egen studio - och jag är säker på att man hittat det sound man vill ha - ingen annan modern studio kunde ha gjort det bättre. Pang på rödbetan bara... Första låten går obönhörligt fram, inga direkta konstigheter utan akustiskt skrammel med en mandolin på toppen. Detta måste vara lättsålt! Inte en pub kan väl vara utan sådan musik. Vore märkligt om de ens har en helg ledigt på några år. Man benämner sin musik som "högljudd ackustisk självömkans-country", själv håller jag med om det utom på sista ordet. Jag skulle nog kalla det Americana/folkmusic eller något sånt. Dobro och dragspel förekommer också, förutom mandolinen, som lite trademark. Med det är en uppsjö av olika instrument inblandade; banjo, elgitarr, cittra o.s.v. och det varierar soundet på ett bra vis. Det är 2 röster generellt, en manlig och en kvinnlig - båda duktiga på genren, det låter folkligt! Javisst hörs det att det inte är jänkardialekt - men det behövs inte heller. Generellt är det bra tre ackordslåtar rätt igenom, bra refränger! Det är en mycket jämn skiva med bara bra låtar. Kort sagt; ett femmannaband, som skramlar akustiskt med ett amerikansk folkligt sound. En stark skiva och ett givet pub-band! http://www.svenskacountryartister.com/artiklar/rec_trailerparkidlers/

Artist: Trailerpark Idlers Titel: Unhappy Hour At Joey's Bar Bolag: Something Wicked 10 Av: Lars Thell    Detta relativt nya band bildades i oktober 2006 och medlemmarna kommer från Söderköping och Norrköpingsområdet. Bandet har en stil som inte går att sätta in i något fack eller genre. De spelar helt enkelt sin egen musik. Det är en blandning av country, rockcountry, bluegrass, americana, singer/songwriter samtidigt som det ibland låter väldigt irländskt. Jag har spelat CD'n ett antal gånger och kan ärligt säga att jag inte gillade den först, men det är en skiva som växer för varje spelning. Det är inte så att jag gillar alla låtar, men det finns några riktiga ”pärlor” som jag spelar ofta. Skivan inleds i bluegrasstil med ”There's your bag, There's your shoes, There's the door”. Andra spåret ”OK Corall All Over Again” är en ballad lite mer åt countryhållet. På spår tre finns ett av skivans bästa spår ”I'm A Rich Girl” där det kvinnliga inslaget i bandet, Miss Lisalee, svarar för sången. Så höjs tempot igen i ”Mama Said That Hell Is A Honky Tonk”. Fjärde spåret ”Dogpatch County” är en lite lugnare låt i bluegrasstil. Så kommer Miss Lisalee tillbaka med ännu ett toppspår i ”Ocean Blue Eyes” en mycket melodiös sång. På spår elva sjunger Miss Lisalee och Morgan Hellman duett i ”Miss Heather Leaves A Long Track” en lugn ballad som jag gillar. Ännu ett spår som jag gillar är ”The Same Damned Dream”. Skivan avslutas med ”Too Late For The Highway” en låt på hela 6.24 och har ett avslut som håller på i tre minuter, inget som tilltalar mig. Jag tror att bandet inom kort kommer att vara ett kultband i Östergötland med omnejd. (om de inte är det redan). Det är ett band som jag gärna skulle vilja se på någon av kommande sommars festivaler. Efter att ha lyssnat på denna skiva ett antal gånger så är det inte utan att jag är intresserad av att höra hur deras fyra tidigare skivor låter. Du som gillar strikt country ska nog lyssna ett par gånger innan du köper skivan. Min kommer ändå att snurra ofta (åtminstone delar av den). SCC-Nytt Nr: 3 – 08 Medlemstidning för Smålands Country Club

MÅNADENS COUNTRY-FAVORIT  2008-08 TRAILERPARK IDLERS UNHAPPY HOUR at Joey´s BAR Östgötabandet Trailerpark Idlers femte skiva har snurrat in sig till Månadens skiva. Härligt svenskt gäng som låter jättebra, bra arrangemang, man hör alla instrument, det är feeling i låtarna som man mestadels gjort själva. Av plattans 15 låtar har Loretta Lynn gjort en, men alla låter som gamla tradlåtar. Låtarna är inte heller de alltför vanliga utländska countrybandens varianter så att allt låter lika, här är det olika bra stilar och framföranden av fina låtar med vad man kan kalla countryinfluens som gemensam faktor om allt nu ska fackplaceras. Bra musik, bra framfört! http://musik.vingar.se/skivfavorit-2008.htm

Trailerpark Idlers Unhappy Hour At Joey´s Bar 2008 CD Bandets starka sidor är melodierna och det personliga soundet. Hellman har lyckats få ihop en del riktigt starka låtar som i rätt händer skulle kunna bli hur bra som helst. Öppningsspåret There’s your bag, there’s your shoes, there’s the door är t ex en honky tonk-rökare av klassiskt snitt, och hade mycket väl kunnat platsa på en 50- eller 60-talsplatta med George Jones, Johnny Paycheck eller någon annan av genrens legender. Trots den tuffa honkytonk-attityden drar soundet snarast åt bluegrass-/folk-hållet. Det är huvudsakligen akustiskt, och ljudbilden domineras av instrument som mandolin, fiol, cittra (!) och dragspel. Detta ger gruppen en personlig touch. http://www.rolfhansson.com

Trailerpark Idlers Unhappy hour at Joey’s bar Eget/Something wicked COUNTRY Trailerpark Idlers är ett av våra flitigaste lokala band och den här plattan är bandets femte sedan de började spela tillsammans 2006. Jag ser dem som en frisk fläkt i musiklivet och en guldgruva för alla som verkligen gillar cowboymusik. Jag menar den del av countrymusiken som kan jämföras med ett hysteriskt dansband som går på munspel och dragspel. Det här är ett gäng riktigt bra musiker och Morgan Hellman skapar sina självömkande låtar så att alla instrument, inklusive tvättbräda, skedar och cittra, kommer till sin rätt. Dessutom har Miss Lisalee en trevlig röst. Men jag har svårt att ta den här plattan på allvar. Jag skrattar och värjer mig samtidigt som jag inte kan förneka att den berör. Med låtnamn som There´s your bag, there´s your shoes, there´s the door och The way she curse my name hade jag väntat mig ett lägre tempo på något spår. Bäst är Miss Heather leaves a long track och Loretta Lynns gamla I´m getting ready to go. Sandra Wall Norrköpings Tidningar

Artist: Trailerpark Idlers Titel: The Jim Beam Shuffle 2007 CD Trailerpark Idlers består av fyra killar från trakten kring Söderköping. Gruppen bildades hösten 2006 och har hittills hunnit med att ge ut en sexspårs-cd samt albumet A Moment Of Delirium And Dispair, som kom ut i somras. Det är med rask takt som Trailerpark Idlers ger ut sina skivor och uppföljaren till detta album, The Jim Beam Shuffle, är nu färdiginspelad. (Som om inte det var nog så är det ytterligare en ep planerad till januari 2008 samt ytterligare ett album till midsommar!) Det är en pigg och energirik countrymusik med tidvis starka cajuninfluenser som utgör de 14 spåren på The Jim Beam Shuffle. Inte så konstigt kanske då till exempel Jerker Andersson också medverkar i zydeco-bandet Evil Emil & The King Kongo Cobras.  Av albumets låtar är tretton stycken skrivna av Morgan C. Hellman och den fjortonde – ”Kill the poor” (som handlar om neutronbomben som medel för att bli av med fattiga och byggna nya hem åt välbeställda på deras gamla mark), har plitats ned av Jello Biafra och var ursprungligen med på punkbandet Dead Kennedys debutalbum Fresh Fruits For Rotting Vegetables.  The Jim Beam Shuffle är inte alls oäven, snarare tvärtom. Musiken känns ren och fräsch, ofta med dominerande mandolin eller dragspel. Den medryckande ”When they count us tomorrow” om en fånge som planerar sin flykt från fängelset tillhör mina favoriter, men det finns mycket smått och gott på den här cd:n som är väl värd att lyssna på. Georg Ryttman www.countrywood.se

TRAILERPARK IDLERS Linköpings Countryfestival 2007 20.30 .... Det som saknades finner jag när hela Östergötlands alternativcountrykung "Mogge" Hellman kliver upp med sitt nya band Trailerpark Idlers på Saloonscenen. Med ett akustiskt bakgung haltar de fram. Det är trasigt, lunsigt och med en känsla av tillfällighet blir det härligt befriande. Hellmans spruckna röst tillsammans med Jerker Anderssons dragspel och mandolin skapar en känsla av melankoli och sorgsenhet som är så viktig i riktig country. Björn Svensk Östgöta Correspondenten 29/10 - 2007

T

CD's

Home

Photos

Links

RAILERPARK IDLERS 2009