|
|
17 September - Trailerpark Idlers fyller 5 år + ny CD "The Rumble & the Roar"
 Kalas på SAM's KROG, Norrköping,
med musik av Kjell Larsson, Johan Pettersson & Trailerpark Idlers
20:00 - 00:00 Fri Entré
Trailerpark Idlers 10:e cd är på väg! Ja, faktiskt, 10 CD´s på mindre än samma antal år. Det är att ligga i det! Genomgående för bandet är att de skriver mycket om egna erfarenheter, cd skivorna har ett tema, och det är alltid akustisk, old time stil på musiken.
The Rumble & the Roar bygger helt på egna erfarenheter eller sinnesstämningar, och som vanligt vackert utfört. Att bandet inte hymlar med sitt tidigare liv står helt klart. Så texerna är ofta tunga och känslosamma.
Jag tycker (och har alltid haft) det är svårt att beskriva Trailerpark Idlers musik i ord! Den ska lyssnas på, för att man ska förstå, känna och njuta! Framför allt tycker jag de gör sig bäst live!
Medlemmar: Morgan Hellman (sång, gitarr, banjo dulcimer), Elisabeth "Miss LisaLee" Hellman (sång, gitarr, banjo autoharp), Jerker Andersson (mandolin, sång), Pentti "Ben Dee" Salmenranta (bas, gitarr, sång).
http://www.trailerparkidlers.se/
På hemsidan finns det några sånger med detta band ni kan ladda hem helt gratis. Visserligen inte från nya plattan, men det ger en fin smak av vad de gör med sin musik. http://thebull.se/site/2010/12/har-kan-du-ladda-hem-fri-musik-helt-gratis/
The Bull's Place 17/8 - 2011
|
|
En sexa och en fyra. Det låter som om det handlar om en beställning på den lokala krogen men det är frågan om något helt annat...
|
Hemma på äkta country
Starkt kaffe i kopparna, kakor på fatet och trivsam trängsel i kökssoffan. Kafferep? Nja, bara nästan. Repa är en mera korrekt beskrivning
För innan kaffet ens är urdrucket räknar Morgan Hellman in takten och snart stiger tonerna av No flowers upon my grave upp mot taket på vindsvåningen. Välkommen till en helt vanlig lägenhetsrepetition med Trailerpark Idlers, Norrköpings eget bidrag till countrymusikens förträfflighet.
- Jag bor ensam här uppe och har inga grannar direkt under mig, säger Elisabeth Hellman - eller Miss LisaLee - i bandet.
- Vi kan vara ostörda. Och vi spelar bara akustiskt så vi stör inte någon heller.
Flitiga musiker
Som om någon nu skulle kunna bli störd av Trailerpark Idlers utsökta tongångar. Sverige flitigaste (och snudd på bästa) countryband släpper nu sin nionde platta på, typ, en vecka och liksom för att manifestera sin häpnadsväckande kreativitet och produktivitet är det för säkerhets skull en dubbel-cd med 26 låtar.
- En unik satsning, menar Elisabeth Hellman. Vad jag vet är det inget annat svenskt countryband som har givit ut en dubbelskiva.
Men så är det heller inget annat svenskt countryband som har en Morgan Hellman som låtskrivare och vägvisare. Med elegant nonchalans spottar han ur sig låtar där ingen möda sparats för att hitta rätt uttryck, dramatik och respekt för countrymusikens brokiga rötter. På nya In praise of idleness är 23 av låtarna nyskrivna. Resten är covers på Ralph Stanley, Townes Van Zandt och Nashville Neurotics, ett av Hellmans tidigare band.
- Jag spelar till filmer, berättar han. Sitter i soffan och tittar på film med gitarren i famnen. Är filmen tillräckligt dålig kan det bli en ny låt i stället. Jag ser mycket film.
- Mest zombies och blod, fyller Elisabeth Hellman i. Morgan har kräsen filmsmak. Som inspiration tycks det i alla fall fungera. Jag får alltid en massa bilder i huvudet av hans texter. Jag ser den sorg som jag sedan sjunger om. Jag hörde Tommy Nilsson på P 4 förut och fick inte en enda bild i huvudet. Helt kolsvart.
Stämningen viktig
Trailerpark Idlers uppstod för runt fem år sedan ur Morgan Hellmans tillfälliga exil i Hälla utanför Söderköping. I Hälla hyrde han en liten stuga av bandmedlemmen Jerker Andersson, fick lugn och ro för sin musik och hittade en ny inriktning, inte minst musikaliskt. Numera är bandet tämligen etablerat på den svenska countryscenen och håvar regelbundet in goda vitsord från sina festivalspelningar.
- Vi fungerar överallt nu för tiden, säger Pentti ("Ben Dee") Salmenranta. Det är ytterst få som fortfarande ropar "spela Creedence" när vi är ute.
- Vi både har attityd och något att säga, säger Elisabeth Hellman. Varje gång vi repar börjar vi med att gå igenom vårt eget elände till kaffet. Då kommer vi i rätt stämning.
Just den här eftermiddagen repar Trailerpark Idlers inför december månads två spelningar på hemmaplan. Den 5 december i Hedvigs kyrka och den 11 december på Sam?s krog. Kyrka och krog inom en vecka; som musikstil når countryn ut till alla tänkbara mötesplatser.
Ny låtar på lager
I det här fallet är förstås också lägenheten en mötesplats. Efter kaffet står de fyra - Morgan Hellman, Elisabeth Hellman, Jerker Andersson och Pentti Salmenranta - i en cirkel på golvet och spelar låt på låt. Fru Hellmans sång dominerar numera bandets sound medan Morgan medvetet tagit ett steg bort från sångmikrofonen och nöjer sig med några få låtar. De testar också nya jullåten Mama Santa want to play och Morgan Hellman avslöjar samtidigt att han har flera nyskrivna låtar på lager inför en kommande platta.
Men nu är det ännu nu och allt fokus ligger på nya In praise of idleness och de kommande spelningarna. NT Nöje lämnar lägenheten, stänger dörren och bakom den stängda dörren kan man ana When the hard wind blows fylla rummen. Kaffet är urdrucket.
FAKTA Trailerpark Idlers
Medlemmar: Morgan Hellman (sång, gitarr, banjo dulcimer), Elisabeth "Miss LisaLee" Hellman (sång,
gitarr, banjo autoharp), Jerker Andersson (mandolin, sång), Pentti "Ben Dee" Salmenranta (bas, gitarr, sång).
Aktuella: Släpper nya
dubbel-cd:n In praise of idleness samt spela i Hedvigs kyrka den 5 december och på Sam’s krog den 11 december.
Gunnar Hagberg 011-200 328 gunnar.hagberg@nt.se
Norrköpings Tidningar 1/12-2010 |
| Intervju med TRAILERPARK IDLERS på COUNTRYWOOD |
|
Trailerpark Idlers är ett av de märkliga band i vår svenska fauna av fullkomligt obegriplig kreativitet. Året 2007 startade denna märkliga följetong av liv och död, kärlek och svek, Gud och djävulen och en rad andra små ting som förmodligen är bättre förklarat genom att lyssna på de sånger Trailerpark Idlers framför på de 7 cd skivor som sett dagens ljus sedan begynnelsen.
Om någon nu får för sig att supa in av det virrvarr som Trailerpark Idlers levererar så behöver man backa några steg, ja, liksom gå till botten av det onda eller det goda om man så säger. För det är likt en tv serie eller radioföljetong. Jag ska förklara lite kort, och startar vid den mörka tiden där barer och droger är det samlande ämnet, på cd skivan ”Unhappy hours at Joey’s bar” för att sedan, då baksmällan är som värst och ångesten sliter din kropp i bitar, söka sin tröst på det religösa planet. Att vi ”behöver mycket mer av Jesus än av rock ‘n roll” blir det slutliga budskapet efter att något gått fel, och du korsat den heliga floden och nu har Jesus vid din sida. Den cd-skivan heter ”The power of the lord will set us free… and we will be … Trailerpark Idlers.
Men säg den frälsning som vara för evigt.. På nästa cd spårar det ur fullständigt med mord, nerbrända gårdar, raseri och vansinne + och en rad andra tokigheter.. Men varför berättar jag då det här? Jo, det kommer inom kort en ny episod från detta märkliga band Trailerpark Idlers. Och vad den episoden handlar om kan du läsa om här nedanför…
/Per Gyllingberg
Forts på COUNTRYKANALEN |
______________________________________________________________________________________
|
TRAILERPARK IDLERS PRATAR OM
BARHÄNG, JESUS & MÖRDARBALLADER
Trailerpark Idlers visar att det går alldeles utmärkt att göra själfull country även i Norrköping. Med nya plattan ”Well That’s Life... Or It Was” har man gått från frälsning till de mörkaste ballader.
Nyligen släppte Trailerpark Idlers sin sjunde skiva med skitig, själfull och sjukt svängande country. Inget konstigt med det , tänker ni. Men om jag säger att det var sjunde skivan på bara tre år blir produktionstakten ruggigt imponerande.
Hur kan ni få ur er skivor i en så rasande takt?
- Vi har två produktiva låtskrivare, och när det finns låtar ska man ju ut med dom. Och det är ganska enkla produktionsmetoder, vi filar inte på låtarna så mycket, förklarar basisten Pentti Salmenranta eller Ben Dee som han väljer att kalla sig i countrysammanhang.
Och det finns inga planer att dra ner på tempot. En ny skiva ligger i pipelinen och mer ska komma.
- Vi planerar för fyra skivor i år, säger Jerker Andersson som spelar mandolin och dragspel.
- När vi repade på nya skivan upptäckte jag att fem av sju låtar hade ordet ”hard” i titeln. Det kommer att bli en jävligt hård skiva, säger Morgan Hellman som sjunger och spelar gitarr.
Åtminstone de två senaste skivorna har haft tydliga teman. På den förra mötte gruppen Jesus och bytte sin tidigare rumlande livsstil mot frälsning och botgöring. På den nya är det våld, mord och misär som gäller.
- Det är väl det stora countryartister gör. Man måste göra en religiös skiva och en med mördarballader, säger Morgan.
- Det är livets två stora teman, lägger Miss LisaLee till. Hon delar sången med Morgan och spelar dessutom gitarr, banjo och autoharp.
Har ni övergett Jesus nu?
- Nej, för fan. Han kommer att göra storstilad comeback på nästnästa skiva... kanske, säger Morgan.
Det var 2006 som Trailerpark Idlers bildades i samband med att Morgan flyttade ut på landet. Efter att ha bytt en basist ”vi kom på honom med att arbeta” och en trummis ”det var på grund av hans Ledin- och Jöbackskivor” fick man 2008 sin nuvarande sättning.
Holland och Tyskland
Trots att Trailerpark Idlers har högt renommé bland riktiga countryälskare har det riktiga genombrottet låtit vänta på sig. Fast musiken spelas en hel del på små radiostationer och faktiskt ganska mycket i Holland och Tyskland.
- Om man tänker på Sverige är det en ganska liten scen och vi har inte varit så bra på att sälja in oss, säger Ben Dee.
– Och sedan spelar vi inte dansbandscountry. Tittar man på exempelvis countryfestivalerna så är det väldigt tillrättalagt och man kör på säkra kort, och där passar inte vi in, säger Miss LisaLee.
– Frågar man gemene man vad som är country svarar dom ofta pistoler och hatt, säger Ben Dee.
Hur tycker ni att man definierar country?
- Det handlar om brustna drömmar istället för drömmar, tycker Jerker.
– Det är folkmusik i grunden. Det handlar om vanligt folks vardag, inspirerat av lycka och umbäranden ur verkliga livet. Alla vi i Trailerpark Idlers har livserfarenhet, det är väl ingen som kommer från någon skyddad värld, säger Miss LisaLee.
Vilken typ av country spelar ni?
– Gangsta-country, vill jag nog säga om nån frågar, säger Miss LisaLee.
– Parkbänkscountry, svarar Morgan.
– Självmordscountry, säger Ben Dee.
Det känns som att George Jones är en förebild?
– Det är väl svårt att komma ifrån. Fast hans gamla basist Johnny Paycheck var strået vassare, menar Morgan.
Framöver har Trailerpark Idlers bara en spelning inbokad för tillfället, i Stockholm i Juni,
men de kommer gärna och lirar om någon frågar dom.
– Vi är så jäkla lata så vi orkar inte hålla på att tjata på folk. Ska inte ni på tidningen ha nån personalfest eller nåt, undrar Morgan.
Uppskattar Norrköpingsborna er musik?
– Det tycker jag. Det kommer ju folk när vi spelar och det kommer även folk från andra städer, säger Miss LisaLee.
Vad skiljer bra country från dålig?
– Om du lyssnar på Jimmie Dale Gilmore och sen Garth Brooks, vem har attityden av dem? Vem har någon form av närvaro? Någon form av själ? Inte fan är det Garth Brooks, även om det är han som säljer skivorna, säger Morgan.
Tobias Pettersson
NollElva Nr 4 - Maj 2010
NollTretton Nr 4 - Maj 2010 |
______________________________________________________________________________________
Kountry Korral Nr 1 - 2010
- Läsaromröstning 2009
________________________________________________________________________________
Budskapet kan inte bli klarare
Det är naturligtvis helt i sin ordning att medlemmarna i Trailerpark Idlers poserar på kyrktrappan på bilden här intill.
Det religiösa temat rusar likt en löpeld genom den nya plattan, snärtigt kallad The power of the Lord will set us free, and we will be...Trailerpark Idlers.
- Men det skulle ha varit framför en gammal träkyrka ute på landet, knotar basisten Ben Dee Salmenranta. Det hade varit rätt miljö och tradition för vår musik.
Trailerpark Idlers är ett av traktens flitigaste band med sex plattor inom loppet av två och ett halvt år. Aningen motsägelsefullt med tanke på bandnamnet; lodande latkorvar på en sunkig trailerpark dit den amerikanska drömmen aldrig hittade fram.
- Det är väl inget, säger sångaren och låtskrivaren Morgan Hellman. George Jones spelade in åtta skivor 1965. Alla åtta håller rätt hög klass dessutom. Och George Jones tror på Gud. Eller om han ÄR Gud. Vi siktar i alla fall på nio plattor under 2010.
Rena rama söndagsskolan
Om den vanligaste svenska bilden av countrymusik är glitter och glam i Nashvilles drömfabrik, Jill Johnson och Kicki Danielsson samt polerade Dolly Parton-covers, representerar Trailerpark Idlers den "andra sidan". Brusten kärlek, ett liv i armod, sönderhängda bardiskar och ett gott öga till den äkta och jordiga countrymusikens stolta traditioner. Namn som Carter Family, Louvin Brothers och, givetvis, den ouppnåelige Hank Williams.
- På något sätt återkommer jag alltid till Hank Williams, säger Morgan Hellman. Inte minst nu när låtarna handlar om Jesus. På mer än hälften av låtarna på Hanks trippel som kom nyligen är det rena hallelujaläget. Men jag vet inte hur övertygad han var i sin religion egentligen. Till och med Jerry Lee Lewis har ju hävdat att han är djupt troende. Och en tokdåre av Guds nåde som Johnny Paycheck har spelat in religiösa låtar.
- Alla stora countryartister har gjort det, konstaterar Ben Dee Salmenranta och nickar instämmande.
Numera alltså också Trailerpark Idlers. Nya plattan (släpps på långfredagen i oberoende butiker typ Vaxkupan) innehåller låtar som I wish I was a bit like Jesus, Have you seen Jesus lately, I´ve heard of a place up in heaven och I got Jesus on my side. Budskapet kan knappast missförstås. Rena rama söndagsskolan.
Knivskarp kontrast
- Temat är mer sökande än uttalat religiöst, säger Ben Dee Salmenranta. Själv har jag gått ur kyrkan. Men det betyder inte att jag inte är troende. Nån sorts barnatro finns kvar i botten. Jag är för feg för att bli ateist.
- Nästa gång gör vi en platta med låtar om mord, säger Morgan Hellman.
Bland alla egna låtar på plattan finns också en innerlig version av Albert E Brumleys gamla I´ll fly away som såg en ny vår i samband med bröderna Coens film O brother, where art thou? från 2000. Trailerparks Miss LisaLee sjunger och stämsången för obevekligen lyssnaren aningen närmare Jesus för några laddade minuter.
- En gammal favorit, som hon själv uttrycker det.
En knivskarp kontrast till exempelvis Jill Johnsons sätt att tolka country.
- Hon är skicklig, menar Miss LisaLee, men kittlar inte direkt själen.
Ben Dee Salmenranta tar upp tråden:
- Det är vår mission att föra fram den här musiken och ställa den mot den sortens country.
A mission from God, som bröderna Blues hade sagt det.
Fredagen den 24 april spelar Trailerpark Idlers på Black Horn i Norrköping. Som förband till betydligt rockigare, bullrigare och mer elektrifierade The Quireboys.
- Ja, jag har hört att de använder elgitarrer, säger Ben Dee Salmenranta. En svaghet. Man måste våga visa sina muskler.
Gunnar Hagberg 011-200 328 gunnar.hagberg@nt.se
Norrköpings Tidningar 8/4-2009 |
|
Gunnar Hagbergs trivselblogg
..... Nu till någonting roligare. Mycket roligare. I ett mail berättar den sköna countrycombon Trailerpark Idlers om sin nya platta. Fortsatt hög utgivningstakt med andra ord. För säkerhets skull skickar de med ett par smakprov från kommande cd:n The power of the Lord will set us free, and we will be...Trailerpark Idlers (exemplarisk titel för övrigt) och både I´ll fly away och I´ve heard of a place up in heaven väcker ett slumrande intresse till liv. Det låter vansinnigt bra. Trailerpark Idlers är just nu mitt favoritband. Den 24 april spelar de dessutom på Blackhorn i några av Norrköpings bortglömda industrikvarter. Får ej missas.
Och därmed är vi redo att knyta ihop det här: I fråga om Trailerpark Idlers får man mycket, oerhört mycket, för pengarna.
http://www.nt.se/bloggar/bloggentry.aspx?blogg=137372&entry=4944386 |
|
Artist: Trailerpark Idlers
Titel: The Jim Beam Shuffle
2007
CD
Trailerpark Idlers består av fyra killar från trakten kring Söderköping. Gruppen bildades hösten 2006 och har hittills hunnit med att ge ut en sexspårs-cd samt albumet A Moment Of Delirium And Dispair, som kom ut i somras. Det är med rask takt som Trailerpark Idlers ger ut sina skivor och uppföljaren till detta album, The Jim Beam Shuffle, är nu färdiginspelad. (Som om inte det var nog så är det ytterligare en ep planerad till januari 2008 samt ytterligare ett album till midsommar!)
Det är en pigg och energirik countrymusik med tidvis starka cajuninfluenser som utgör de 14 spåren på The Jim Beam Shuffle. Inte så konstigt kanske då till exempel Jerker Andersson också medverkar i zydeco-bandet Evil Emil & The King Kongo Cobras.
Av albumets låtar är tretton stycken skrivna av Morgan C. Hellman och den fjortonde – ”Kill the poor” (som handlar om neutronbomben som medel för att bli av med fattiga och byggna nya hem åt välbeställda på deras gamla mark), har plitats ned av Jello Biafra och var ursprungligen med på punkbandet Dead Kennedys debutalbum Fresh Fruits For Rotting Vegetables.
The Jim Beam Shuffle är inte alls oäven, snarare tvärtom. Musiken känns ren och fräsch, ofta med dominerande mandolin eller dragspel. Den medryckande ”When they count us tomorrow” om en fånge som planerar sin flykt från fängelset tillhör mina favoriter, men det finns mycket smått och gott på den här cd:n som är väl värd att lyssna på.
Georg Ryttman
www.countrywood.se |
T
RAILERPARK IDLERS 2009
|
