Morgan föddes fem dagar efter Keanu Reeves, dock inte i Libanon utan i Linköping. Vid arton månaders ålder blev han bortrövad av troll, anställda av socialbyrån, eller såld av sin far. Meningarna om hur det gick till går isär. Han återbördades till sin familj sexton år senare, men då var det för sent. Punkrockmusiken hade slagit sina klor i honom och han ägnade en stor del av sin tid åt att slå på gitarrer och skrika. Men det gick över... Det slog honom ganska snart att Johnny Cash, Hank Williams, Merle Haggard, Waylon Jennings och Johnny Paycheck samtliga var betydligt tuffare än Johnny Rotten. Elgitarren byttes mot en akustisk och tillsammans med en massa gamla blues, punk och reggaemusiker började han spela stenhård country under namnet Nashville Neurotics. När Nashville Neurotics år 2000 tog en paus, som fortfarande håller i sig, så gjorde Morgan i princip ingenting. Lite enstaka krogspelningar bara, antingen själv eller tillsammans med Mickey J Dingo när denne befann sig i landet. Hösten 2006 spelade Morgan in en CD, "Songs From The Forge", där han spelar alla instrument själv. Glöm den... Ungefär samtidigt började han spela tillsammans med Jerker Andersson, Magnus Larsson och Gunnar Nilsson under namnet Trailerpark Idlers.

Yrke: Utbildning: Bor: Familj Behärskar följande instrument: Spelar följande instrument: Blivit tagen av Polis Blivit tagen av FBI  Suttit i fängelse Ramlat nerför ett berg

Inget Bilmekaniker Norrköping Miss LisaLee. Tre barn, tre barnbarn.  Inga Gitarr, Banjo & lite annat ca: 37ggr En gång Nej Två gånger

Artikel i NT 20/10 - 2006 På landet trivs Morgan allra bäst Elva kvadratmeter stort, med ett vagnshjul på ytterväggen och med utsikt över böljande kohagar. Det är här Morgan C Hellman, det närmaste Norrköping kommer Hank Williams, har spelat in sin nya soloplatta Songs from the forge. Den lokala countrymusikens verkliga konnässörer känner väl igen Morgan C Hellman vid det här laget. Under en rad av år har han gjort musik efter eget hjärta och vandrat den långa och inte alldeles spikraka vägen från punk och skramlig rock med Bad Bones och Great Gypsy Rockers till rootsig countryrock med Nashville Neurotics. Fem-sex timmars jobb Nu är han, som sagt, på egen hand. - Allt är inspelat härinne, säger Morgan C Hellman och gläntar på dörren till de elva kvadraten. En säng, sex gitarrer och en tolvkanals hemmastudio på bordet; mer än så behövs inte för att spela in en hoper countrylåtar av den sorten som inte nödvändigtvis luktar hallon i alla lägen. - Totalt handlar det väl om fem-sex timmars effektivt jobb, säger han. Det är det som är så praktiskt med att spela in just här. Om jag tåtar ihop en ny låt på förmiddagen kan den vara inspelad och klar till middagen. Nästa platta ska jag jobba med i fyra år. Det sistnämnda sagt med en ton som tydligt illustrerar de egna tankarna om överarbetade studioproduktioner. Bor i Hälla Sedan i augusti månad bor Morgan, eller Mogge, i Hälla en bit söder om Söderköping. Han disponerar ett hus på gården av Magnus Larsson och dennes familj. Det är rena rama hillbillylandet med regnblöta fält, traktorer och betande kor. En bit bortom allfartsvägarna. Eller Sixhundred miles of bad road om man skulle sno en av låttitlarna från Songs from the forge för att illustrera det geografiska läget. - Lugnt och skönt, som Mogge uttrycker det. Det finns ingenting som dis-traherar här ute. Det skulle i så fall vara om grannens kor rymmer någon gång. Men det känns bra att komma bort från Norrköping ett tag. Magnus Larsson spelar trummor på ett par av låtarna medan en viss Lucy Hayride håller i basen. I övrigt spelar Mogge själv allt på plattan; gitarr, mandolin och munspel. Det är jordnära country med tydligt utmejslade melodier. Så enkelt att det måste vara svårt att göra. - Allt är inspelat rakt upp och ned. Fast i flera omgångar givetvis eftersom jag spelar det mesta själv. Det är väl de instrumentala partierna som jag har varit tvungen att lägga ned lite extra tid på. Jag är ju ganska begränsad på den biten. Men får man bara hålla på ett tag brukar det funka. Dessutom behöver man inte kunna spela bra för att göra bra musik. Om countrymusik som låter likt oborstade boots ser ut numera är helt "rätt", har Morgan C Hellman lyssnat på den här sortens musik sedan han var tolv. Det var då han hörde Ring of fire med Johnny Cash för första gången. Sedan dess finns det ingen återvändo. Bandet nedlagt - Det är mycket elände i texterna, säger han. Det är kanske det som lockar. Annars har jag inte analyserat min inställning till country något närmare. Det aktar jag mig för. Annars kanske man börjar begripa saker. - Även om jag inte köper skivor längre lyssnar jag fortfarande mycket på country. Jag gillar Flatlanders till exempel. Butch Hancock inte minst. Och Jimmie Dale Gilmore förstås. Första gången jag hörde honom sjunga tyckte jag att han lät som en get. Men nu inser jag att hans röst är unik. Han får Willie Nelson att låta mainstream. Efter tio egna låtar rundas Songs from the forge av med gamla klassiska Green green grass of home. En låt som Mogge Hellman tolkat förr, då med Nashville Neurotics. - En jättefin sång, säger han. Och en tragisk historia. Men den här versionen skiljer sig ganska mycket från den vi gjorde med Nashville. Jonas Pellbäcks gitarr betydde mycket för vårt sound. Men numera är bandet nedlagt. Även om jag själv aldrig har slutat att spela. Lämnar inte landet Songs from the forge finns i begränsad upplaga och med idel olika omslag. - Jag ritar alla själv här inne, säger han någonstans inifrån de elva kvadratmeterna. Men distributionen haltar lite än så länge. Jag ska försöka lämna in några till Vaxkupan i alla fall. Nästa gång jag är inne i stan. Som en bonnabygdens nyvunna son lämnar han ogärna ladugårdsbacken och tatueringen med "white trash" på högerarmen förefaller plötsligt alldeles relevant i sammanhanget.   Gunnar Hagberg NT

- VIKTIGA SAKER I STÖRSTA ALLMÄNHET -
(saker som ändrar sig lite då och då)

Film:   Författare: Musik:

In The Mouth Of Madness (1994) Bloodsucking Freaks (The Incredible Torture Show, 1976)  Freaks (1932) Beyond (1981) Månguden (1988) Bad Lieutenant (1992) James Ellroy H.P Lovecraft John Steinbeck Philip K Dick Fritiof Nilsson-Piraten Hunter S Thompson Hank Williams Johnny Paycheck Porter Wagoner Hawkshaw Hawkins Rolling Stones Jimmie Rodgers Butch Hancock John Lee Hooker Leadbelly Webb Pierce Faron Yong Jimmie Dale Gilmore Stonewall Jackson Red Foley

1985

1997 (copyright: Polisen)

2010

1985

NASHVILLE NEUROTICS It's a Good Year For a Hardcore Country Boy (Blind Dog BDCD008) Nashville Neurotics är från Norrköping. Deras musik ligger åt det håll som kallas alternativ country, lite rått här och där alltså, men klart inom countrygenren med både fiddle och steel! Men inledande klassikern "Take me back to Tulsa" svänger ordentligt bra och jag hade gärna hört flera swinglåtar i deras 90-tals arr. Några ytterligare klassiker får vi dock, "Rocky Top" i en annorlunda tappning liksom en kort "Cattle Call" där sångaren Morgan Hellman visar att han har rena Eddy Arnold stämman. Rätt kul var också bandets dam Miss Dakota Smith i "Go Hog Wild", hon återkommer i tjusiga "Mexican Letter" med spansk gitarr i kompet - imponerande! Bandets egna "Away from her door" och "Still doin' Time" håller också bra klass. Kolla gärna in plattan. LARS KJELLBERG Kountry Korral Nr: 1 - 1999

(En liten anmärkning angående ovanstående recension; Det är inte Morgan som sjunger "Cattle Call" utan basisten Royal Marlene. Han kallar sig ibland Magnus Hedin och har under det namnet mixat Trailerpark Idlers "The Power Of The Lord Will Set Us Free, And We Will Be..." & "Well, That's Life... Or It Was")

Ben Dee

Miss Lisalee

Jerker

CD's

Reviews

Photos

Links