|
Att namnet Ben Dee är ett misslyckat försök att dölja mannens ugriska ursprung är väl ingen större konst att lista ut, men ska man ha artistnamn så ska man.
Pentti föddes utanför Lahtis under 1960-års andra månad.
Kalla kriget pågick, tangon flödade, Kekkonen bestämde. Nio år senare tvångsflyttades Pentti till Borås och påbörjade sin långa folkhemsvandring i de bruna bönornas och de ändlösa grupparbetenas land.
Sin första gitarr fick han som 13-åring, som han spelade på varje dag. Det lät inget vidare. Ett år senare stämde en klasskamrats pappa den åt honom.
Penttis stapplande musikaliska steg gick från skolaula och fritidsgård till musikforum, från Creedence-covers med fonetiskt stavade texter och blues till progg. Det mest uppseendeväckande Pentti lyckades med under sin boråstid var att enligt säker källa bilda Sveriges första punkband -77. The Killers gjorde tre spelningar, lade officiellt av samma dag som Sex Pistols och var livrädda för att ”raggarna skulle hitta till Svaneholms fritidsgård”. Även år -77 fanns det kvällstidningslöp. Vidare spelade han fiol med ett annat punkband, Råttorna som lyckades få ur sig några singlar. Den mesta berömmelsen av tvivelaktig karaktär fick han dock med postproggbandet Unos Kanoner vars LP en enig kritikerkår sågade rejält. En merit var dock att man lyckades få låten ”Sätt benet i halsen på dom borgarjävlarna” anmäld till radionämnden. En lycklig tid…
|
RÅTTORNA
Ben Dee får stå
|
UNOS KANONER
Ben Dee till höger
|
Tågen går även i Sverige. Pentti hamnade efter en kort period i Göteborg så småningom i Östergötland och Norrköping. Där bildade han gruppen Blå Häst -91 tillsammans med fyra så likasinnat oliktänkande instrumentägare att gruppen än idag består av exakt samma sättning, och lär så göra tills någon i gruppen avlider. Blå Häst fick Pentti att börja spela bas, han insåg snabbt att basistens världs- och kritikerfrånvända tillvaro verkar vara mer lagd åt hans psyke. Vem lägger någonsin märke till basisten? I Blå Häst kompenserar han dock detta med att samtidigt sjunga ut sina sanningar om livet, men ett frö var sått.
När proggen var ung stod countryn lågt i kurs i Sverige. Så även hos Ben Dee. Han hade helt missuppfattat det mesta av den ädla musikens budskap och trodde länge (och som majoriteten i Sverige fortfarande gör) att countryn i allmänhet är någon sorts innehållslös propagandamaskin för det glättiga Amerika, knallpulverpistoler, John Wayne, paljetter och stjärnbaner. Det var dock av en slump som Pentti kom att ändra sin falska världsbild, och faktiskt genom sitt ugriska ursprung. Eftersom han aktivt arbetar för att hålla sig ajour med den finska musikscenen, stötte han en dag på gruppen Freud, Marx, Engels och Jung, som har som mission att förändra inställningen till countrymusik i öst och har gjort enastående finska tolkningar av Kris Kristoffersson, Tom Russel, David Allan Coe m fl. Och hittar man tolkningen hittar man originalet…
När Morgans projekt Nashville Neurotics höll på med ”When Whisky And Blood Runs Together”, ville Pentti vara med och mindes sin gamla punkfiol. Han har sedan dess haft ett gott öga till Morgans förhållningssätt till countryn och livet i övrigt. Sommaren 2004 försökte de tillsammans göra hemmainspelningar på Morgans låtar, men just den sommaren råkade vara extra varm och de lokala pizzeriornas förmånliga sommarterrasser samt Systembolagets tillfälliga parti av danskt starköl i röda burkar gjorde att både rytm- och tonsäkerheten sjönk avsevärt, varför man en kväll beslöt sig för att nyktra till och fortsätta nästa dag. Och mycket riktigt, efter två år hörde Morgan av sig och behövde en basist. Då hade Trailerpark Idlers redan existerat under ett nästan ett år.
Den basistiska inställningen är att mera se till helheten än påverka den. Ben Dee har dock satt upp ett mål med sitt låtskrivande, för var 20:e låt som Morgan och Miss LisaLee gör, ska Ben Dee göra en. Som ett konstaterande, ett bomärke. Man ska inte ha bråttom. Annars kan basen få fem strängar. | 
